Svensk konstnär på väg att erövra världen

Göran Hellström

Carlos Capelán kom till Sverige i samband med militärkuppen i Chile 1973 och visste inte vad han skulle syssla med. I dag har han ateljé i Lund, i Spanien och på Costa Rica och har haft utställningar i bl a New York, Mexico, England, Sydafrika och Italien. Han är dessutom professor i konst vid Bergens konsthögskola och är aktuell med föreläsningar och utställningar runt om i världen. 

Carlos Capelán är en av Sveriges mest internationella konstnärer så det är därför bara på sin plats att när jag äntligen får tillfälle att träffa honom, så blir det på Arlanda där han mellanlandar på resa mellan Bergen – där han är professor vid Konsthögskolan – och Santiago de Compostella i Spanien, där han har en av sina bostäder. Internationellt är han mer känd som konstnär än i Sverige och i Stockholm har han knappast visat sin konst alls.

”En stockholmsgallerist tyckte att jag skulle byta förnamn. Capelán gick an, men inte Carlos”, skrattar han. Fast det var inte så roligt på 80-talet när han kämpade ensam. I dag lever han gott på sin konst.

Istället blev det Lund och Malmö som blev Capeláns hemmaarena och han debuterade hos legendariska Anders Tornberg på dennes galleri i Lund 1978.

”Anders Tornberg kallade mig för personlig, internationell konstnär. Jag sålde hyggligt och fick bra kritik i tidningarna”.

Sin största utställning hittills hade Carlos Capelán på Heine Onstad konstcenter i Oslo 2000, där han fyllde hela museet med installationer, målningar och teckningar. På de stora konstauktionerna i New York dyker hans verk upp då och då och en stor teckning såldes 1998 på Sotheby´s för 10 000 dollar. Carlos Capelán tillhör också den lilla grupp konstnärer som har ett stall av internationella konstsamlare som regelbundet köper hans verk. En av dem är svensken Greger Olsson som visar sin och hustrun Ullas samling av Capeláns konst i sommar.

Flykting från Chile

Att resa verkar vara livsluft för Carlos Capelán. Han kom som politisk flykting från Chile 1973 och hamnade då i Alvesta av alla platser. Fast egentligen kommer han från Uruguay, och han föddes i Montevideo 1948. Både hans far och farfar var konstnärer. Även Uruguay hade politiska oroligheter i början av 70-talet så Carlos, som hade vänstersympatier, flydde till Chile 1971. Men sen kom militärkuppen där och han flydde vidare till Sverige.

Första tiden här ägnade han sig åt att utforska landet från norr till söder och fann sig tillrätta både i Norrland och i Skåne.

”Jag fastnade för Skåne på grund av klimatet. Jag kände igen mig där och tyckte väldigt mycket om Lund. Skåningarna kändes också så lätta att umgås med”.

Han började studera konst på Grafikskolan Forum i Lund och hade alltså sin debututställning hos Anders Tornberg 1978.

Målade i tomma lokaler

Han hade också en period då han målade och gjorde installationer i rivningskåkar och övergivna fabrikslokaler.

”Jag ville måla med bara svart, göra installationer och måla på väggarna.”

Det var före installationernas tid så allt fick ske i skymundan. Galleristerna var inte beredda att ställa upp med sina lokaler till en konstnär som var så fräck att han målade direkt på väggarna.

Så han hade vernissage i hemlighet för sina vänner och visade sina skapelser under högst okonventionella former.

Tillsammans med andra konstnärer gjorde han också konstnärliga projekt utomhus, möblerade om i parken eller på gågator så att människor tvingades att gå nya vägar och upptäcka något nytt.

”Då var det helt omöjligt att få gehör att göra sådana här saker inom konstsystemet, men nu är det helt OK”.

Genombrott i Mexiko

Carlos Capelán levde billigt, tog extrajobb och sålde då och då en tavla. Han reste mellan Sverige och Sydamerika och 1986 skickade han två stora teckningar till Havannabiennalen. Han var då helt okänd, men fick pris, skapade sig ett namn och fick möjligheter att visa sin konst internationellt. Det blev hans genombrott och han har nu visat sin konst i Sydafrika, Mexiko, Costa Rica, Italien, London och reser flitigt mellan konstens olika huvudstäder.

Är du verkligen en svensk konstnär, frågar jag därför.

”Ja, jag har fått min utbildning här och jag känner mig som en svensk konstnär, men utanför konstsystemet”.

Det svenska konstsystem som betyder genombrott i Stockholm, stipendier och uppbackning av de viktiga institutionerna. Ett system som Carlos Capelán aldrig kommit in i, utan han har hela tiden fått jobba ensam och har skapat sin egen karriär. En inte ovanlig situation för konstnärer som inte är födda i Sverige.

Konstkritikern Christian Chambert skriver t ex: ”Det är inte ovanligt för svenskar att se med viss misstänksamhet på konstnärer som inte intar en försiktig attityd, som inte väntar på att få support och institutionell uppbackning, utan helt drivs av sin egen energi”, och nämner Carlos Capelán som exempel.

Samhällets förvirring

Jet leg är den trötthet och förvirring som människor råkar in i när de reser mellan tidszonerna och får sin sömnrytm förstörd. Men Carlos Capelán menar att hela samhället lider av jet leg.

”Vi befinner oss på ett ställe, men är ändå någon annan stans. Vi fylls av intryck som vi tar med oss från plats till plats”.

Jet leg blev också namnet på den stora utställning som han hade på Heine Onstads Konstcenter förra året, fast med tillägget Mambo.

”Mambo är tropisk musik laddad med dans, så jag tyckte Jet Leg Mambo var ett passande namn på min utställning”.

Det är också så som Carlos Capeláns konst fungerar. Han använder saker och minnesbilder som redan finns och länkar samman i sin konst. Ofta målar han med ovanliga material som aska, jord, Coca Cola eller modersmjölk. Varje material har sin speciella innebörd som tillsammans med Capeláns teckenvärld utgör hans konst. Tecken som kan vara spår från platser eller ting sammanlänkade med stiliserade bilder på människor, antingen ansikten eller hela figurer. Han förklarar med ord som kartor eller dagboksblad där målningens yta är ett rum som binder samman.

”Han vänder Latinamerikas karta uppochner, med ett mått av ironi med också med en önskan att föra nord och syd närmare varandra. Var finns huvudfåran och var finns den fertila periferin? Capelán introducerar kartor i sina bilder som en diskussion av det närvarande och frånvaro av alienation”, sammanfattar konstkritikern Christian Chambert.