ÉTICA Y LOS OTROS
Cuarta Proclama
(Investigación para beneficio propio)
1.-El PCLA (r) declara que todo lo que me gusta es bueno
2.- el PCLA (r) defiende que todo lo que es bueno para el PCLA (r) es también bueno para la clase media baja, para los inmigrantes, los desocupados, para la cultura, la economía, el sistema de museos “chic”, los artistas no profesionales, los alternativos, los artistas históricos, para la estética, la ética, la industria del tiempo libre, para la libre circulación de ideas, para estimular la economía y también sostiene que todo lo que da placer al PCLA (r) es bueno para todos en general
3.- el PCLA (r) afirma que todo acto artístico es una acción social tradicionalmente legitimada por la gestualidad de la libertad individual, la cual no tiene necesariamente que ver ni con la buena ni con la mala fe
4.-el PCLA (r) acusa de consentida y malcriada toda mirada ética o estética que no asuma las consecuencias de la deconstrucción
5.- el PCLA (r) denuncia que el arte, no teniendo fin ni intención, arrastra en el caudal de sus aguas barrosas el limo y el bochorno de los sedimentos de la mala y de la buena fe, del karma, de las leyes del lenguaje, de la lógica de la oferta y la demanda y de la gloria de las fuerzas vivas que con su voluntad hacen de la producción simbólica un hecho relativamente creíble
6.- el PCLA (r) no niega ni afirma el estudio de lo bueno, ni se dice procurarlo, ni cuestiona las buenas intenciones de la acción correcta, de la acción incorrecta o de la acción ética espectacular. El PCLA (r) no se mete con los demás. Vive y deja vivir. El PCLA (r) sí afirma que la provocación ética está presente en la vocación mesiánica de una clase media narcisista e insegura que quiere retratarse a sí misma como vanguardia (*ver apartados autoritarios)
* Apartados autoritarios al punto #6:
a): la clase media es narcisista, insegura, normativa y quiere retratarse a sí misma como vanguardia contemporánea
b): la clase media es políticamente oportunista, culturalmente normativa y éticamente cobarde
c): la clase media no aspira hoy a objetivos de progreso y acomodo económico como finalidad ética sino a la trascendencia simbólica elitista (y de buena fe) y envía con alegría a sus hijos a estudiar a las escuelas de arte
d): la clase media se rebela hoy contra su mojigatería de antaño y asume valores éticos relativos que le ayuden a renegociar su oportunismo de élite
e): la clase media es hoy productora de arte en su calidad de consumidor mayoritario de los bienes del museo
f): la clase media quiere ganar, es revanchista y está enojada
f:a): la clase media ya no es lo que era
g): la vanguardia de la clase media es más grande que tu vanguardia
h): la clase media pretende que la cosa está caliente porque para la clase media la cosa se puso caliente
i): ¿en qué hotel se esconden los globalizados?
7.- el PCLA (r) reconoce que se puede asumir el poder como lo único real y como fuente de placer estoico. El PCLA (r) tiene pesadillas y remordimientos que lamentablemente afectan la calidad de sus juicios éticos y por las noches se le aparecen dos unicornios blancos, el uno llamado Todovale y el otro Elfinjustificalosmedios, ambos cantando una melodía fácil y pegadiza que me incita a firmar todas las obras de arte, a sacrificarme por la carrera, a sufrir como consecuencia de la fama o por la ausencia de ella y agregar aún más objetos a un mundo ya lleno de objetos, lleno de objetos, lleno de objetos, lleno de objetos
8.- el PCLA (r) se lamenta ante su romanticismo inexplicable por el cual pretendería que la manera como se hace una obra de arte debería ser, así lluevan sapos y culebras, parte constitutiva e inseparable de esa obra de arte
9.- el PCLA (r) sueña con no huir hacia el futuro
10.- el PCLA (r) reconoce su imbecilidad por pensar que la única vanguardia que le es posible es no ir más lejos
11.- el PCLA (r) estima que probablemente el arte contemporáneo no necesite formular su propia relación con la ética sino (tal vez) tener en cuenta que la ética es un contexto político de lo contemporáneo
12.- el PCLA (r) cree tener argumentos para decir que, más allá de que nos propongamos trabajar por la conciencia o por la inconciencia, siempre existe el riesgo de predicar o de entregarse al pragmatismo del placer sin necesidad de afrontar las consecuencias. El PCLA (r) no hace diferencias entre representación y praxis, ni cree en criterios de calidad, siendo que el arte es un sistema productor de objetos (sean estos desmaterializados o no) lo cual puede llevar a creer que un objeto artístico es ostensiblemente diferente de un comisario de exposiciones cuando en realidad ambos bailan el mismo mambo de la percepción artística. Por lo tanto el PCLA (r) se pregunta si lo ético será un atributo o una cualidad intrínseca de las acciones que componen nuestras vidas.
13.- el PCLA (r) tiene informaciones confiables de que en muchos casos es posible tirar la piedra y esconder la mano. El cuerpo no comienza en el centro ni termina al cortarme las uñas. Todo otro está allí aunque mis ojos no lo vean. Los objetos en el espejo están más cerca de lo que parecen. Narciso, Epicúreo o los estoicos. Todo lo que pasa es cierto, pero unas cosas tienen más realidad que otras. Yo no puedo perder más tiempo en esto. Los sistemas. ¡Ahora o nunca!
14.- el PCLA (r) conduce esta investigación para beneficio propio
¡Con buena fe y desde los negros confines de los mares gallegos
Por el beneficio de todos!
Primer Trimestre del Año 2003
Post Colonial Liberation Army (rematerialización)
……………………………………………
ETHICS AND THE OTHERS
Fourth Proclamation
(Research to one’s own advantage)
1.- The PCLA(r) states that everything I like is good
2.- the PCLA(r) defends that everything good for the PCLA(r) is also good for the lower middle class, for the immigrants, the unemployed, for culture, economy, the “chic” museums’ system, non-professional artists, alternative people, historical artists, for the aesthetics, the ethics, the leisure industry, for the free circulation of ideas, for the stimulation of the economy, and also holds that everything pleasing to the PCLA(r) is good for everyone in general
3.- the PCLA(r) affirms that every artistic act is a social action traditionally legitimated by the gestuality of individual freedom, which has nothing to do with either good or bad faith
4.-the PCLA(r) accuses as pampered every ethic or aesthetic gaze which does not assume the consequences of deconstruction
5.- the PCLA(r) denounces that art, having no ends or intentions, carries in its muddy waters the slime and embarrassment of the sediments of bad and good faith, of karma, of the rules of language, of the logic of supply and demand, and of the glory of the productive forces, whose will makes symbolic production into a relatively believable fact
6.- the PCLA(r) does not deny or affirm the study of what is good, nor pretends to procure it, nor questions the good intentions of the correct action, of the incorrect action or of the spectacular ethical action. The PCLA(r) minds its own business. Lives and lets live. The PCLA(r) does affirm that the ethical provocation is present in the messianic vocation of a narcissistic and insecure middle class who would portray itself as vanguard (* see authoritarian paragraphs)
* Authoritarian paragraphs to point #6:
a): the middle class is narcissistic, insecure, normative and would portray itself as contemporary vanguard
b): the middle class is politically opportunist, culturally normative and ethically coward
c): the middle class does not aspire, today, to objectives of progress and economic accommodation as an ethical end, but to elitist (and in good faith) symbolic transcendence, and gladly sends its children to study at art schools
d): the middle class rebels today against its former sanctimoniousness and assumes relative ethical values to help in renegotiating its elite opportunism
e): the middle class is, today, art producer in its capacity of main consumer of museum goods
f): the middle class wants to win, holds a grudge and is angry
f:a): the middle class is not what it used to be
g): the vanguard of the middle class is bigger than your vanguard
h): the middle class pretends things are hot because things got hot for the middle class
i): in what hotel do the globalized hide?
7.- the PCLA(r) recognizes that it is possible to assume power as the only real thing and as source of stoic pleasure; the PCLA(r) has nightmares and remorses which, sadly, affect the quality of its ethical judgements and, at nights, two white unicorns appear to the PCLA(r), one called Anythinggoes and the other Theendjustifiesthemeans, both of them singing a light and catchy tune inciting me to sign all the works of art, to sacrifice myself for my career, to suffer as a result of fame or lack thereof, and to add even more objects to a world already full of objects, full of objects, full of objects, full of objects
8.- the PCLA(r) laments its inexplicable romanticism by which it would pretend that the way to make a work of art should be, come rain or shine, constitutive and inseparable part of that work of art
9.- the PCLA(r) dreams of not escaping into the future
10.- the PCLA(r) recognizes its imbecility in thinking that to go no further is the only vanguard possible to it
11.- the PCLA(r) estimates that, probably, contemporary art will not need to formulate its own relationship to ethics, but (perhaps) to take into account that ethics is a political context of the contemporary
12.- the PCLA(r) believes it has arguments to say that, notwithstanding our purpose to work for conscience or thoughtlessness, the risk always exists of preaching or of giving oneself to the pragmatism of pleasure without need of confronting the consequences. The PCLA(r) makes no difference between representation and praxis, nor believes in quality criteria, given that art is a system producing objects (these being dematerialized or not), which may lead to believe that an art object is ostensibly different from an exhibition curator, whereas they actually both dance the same art perception mambo. Thus, the PCLA(r) wonders if ethics would be an attribute or an intrinsic quality of the actions composing our lives
13.- the PCLA(r) has reliable information that, in many cases, it is possible to cast the stone and hide the hand. The body does not begin at the centre and end at paring my nails. Every other is there even though my eyes may not see them. The objects in the mirror are closer than they seem. Narcissus, Epicure or the Stoics. Everything that happens is true, but some things have more reality than others. I cannot waste more time in this. The systems. Now or never!
14.- the PCLA(r) runs this research to its own advantage
In good faith, from the black horizons of the Galician seas!
For everybody’s advantage!
First Quarter of the Year 2003
Post Colonial Liberation Army (rematerialización)
……………………………………………..
ETIK OCH DE ANDRA
Fjärde tillkännagivandet (Forskning för egen fördel)
1.- PCLA(r) klargör att allt jag tycker om är bra för de andra
2.- PCLA(r) hävdar att allt som är bra för PCLA(r) också är bra för den undre medelklassen, för invandrare, för arbetslösa, för kulturen, ekonomin, den flotta museikulturen, konstnärer som inte är fackutbildade, alternativa personer, historiska konstnärer, för estetiken, etiken, nöjesindustrin, för spridning av olika uppfattningar och för stimuleringen av ekonomin. PCLA(r) anser också att allt som är angenämt för PCLA(r) är bra för alla i det hela taget
3.- PCLA(r) fastslår att varje konstnärlig handling är en social handling, som traditionellt legitimeras av gestaltningen av individens frihet, som inte har något att göra med vare sig god tro eller trolöshet
4.- PCLA(r) anklagar varje etisk eller estetisk blick, som inte tar ansvar för dekonstruktion, för att vara bortskämd
5.- PCLA(r) fördömer det faktum att konsten, som är helt utan ändamål och syften, i sina leriga vatten för med sig slammet och förlägenheten från de avlagringar som skapas av god tro och trolöshet, av karma, av språkets regler, av logiken i tillgång och efterfrågan och av prakten hos de produktiva krafterna, vilkas vilja förändrar symbolisk produktion till ett relativt trovärdigt faktum
6.- PCLA(r) varken förnekar eller bekräftar analysen av vad som är bra, inte heller gör man anspråk på att lyckas uppnå den, och inte heller ifrågasätter man de goda föresatserna av den korrekta handlingen eller den inkorrekta handlingen eller den spektakulära etiska handlingen. PCLA(r) sköter sig själv och lägger sig inte i. Men PCLA(r) bekräftar att den etiska provokationen är närvarande i den narcissistiska och osäkra medelklassens messianska kall , som skulle beskriva sig själv som avantgarde (* se avsnitten om auktoriteter)
* Avsnitt om auktoriteter till punkt nr. 6:
a): medelklassen är narcissistisk, osäker, normativ och skulle beskriva sig själv som modernt avantgarde
b): medelklassen är politiskt opportunistisk, kulturellt normativ och etiskt feg
c): medelklassen strävar i dag inte efter framåtskridande och ekonomisk anpassning som etiska ändamål, utan efter en elitistisk (och i god tro) symbolisk överlägsenhet, och skickar gärna sina barn att studera vid konstskolor
d): medelklassen gör i dag uppror mot sina tidigare skenheligheter och använder relativt etiska värden för att omförhandla sin elitiska opportunism
e): medelklassen är i dag konstproducent, i egenskap av storkonsument av museiföremål
f): medelklassen vill vinna, hyser agg och är arg
f:a): medelklassen är inte vad den en gång varit
g): medelklassens avantgardism är större än din avantgardism
h): medelklassen låtsas som om saker är obekväma just på grund av att de blev obekväma för medelklassen.
i): på vilket hotell gömmer sig de globaliserade?
7.- PCLA(r) inser att det är möjligt att tillskansa sig makt som det enda rätta och som en källa till stoiskt välbehag. PCLA(r) har mardrömmar och samvetskval som sorgligt nog påverkar kvaliteten på dess etiska omdöme och nattetid visar sig två enhörningar för PCLA(r), den ena heter Alltärtillåtet och den andra Ändamålethelgarmedlen, som båda två sjunger en lättsam och klatschig sång och eggar mig att signera alla konstverk, att offra mig för min karriär, att lida som ett resultat av mina framgångar eller bristen på dem, och att skapa ännu fler föremål i en värld som redan är full av föremål, full av föremål, full av föremål, full av föremål
8.- PCLA(r) beklagar sin oförklarliga romantiska inställning, som gör att den skulle påstå att utförandet av ett konstverk, vad som än händer, skulle vara konstituerande och en oskiljbar del av det konstverket
9.- PCLA(r) drömmer om att inte fly in i framtiden
10.- PCLA(r) inser hur dåraktigt det är att tänka sig att stanna upp är dess enda möjlighet till framåtskridande
11.- PCLA(r) bedömer att samtida konst troligen inte kommer att behöva formulera sitt eget förhållande till etik, men (kanske) måste den ta med i beräkningen att etik är samtidens politiska kontext
12.- PCLA(r) tror sig ha argument för att hävda att oaktat vår avsikt att arbeta för samvete eller lättsinnighet, finns det alltid en risk att man predikar eller ger efter för njutningens pragmatism utan behov av att ta konsekvenserna. PCLA(r) gör ingen skillnad på föreställning och praktik, och tror inte heller på kvalitetskriterier, under förutsättning att konsten är ett system som producerar föremål (avmaterialiserade eller inte), vilket kan ge intrycket att ett konstföremål skenbart är olikt en utställningsintendent, medan de båda faktiskt dansar samma konstuppfattningsmambo. Sålunda undrar PCLA(r) om etik skulle kunna vara ett attribut till eller en inneboende kvalitet hos de handlingar som utgör våra liv
13.- PCLA(r) har pålitlig information om att det i många fall är möjligt att inte leva som man lär. Kroppen börjar inte i mitten och slutar i avklippta naglar. Allt finns även om mina ögon inte ser detta. Föremålen i spegeln är närmare än de kan tyckas. Narcissus, Epikuros eller stoikerna. Allt som händer är sant, men vissa saker är mer verkliga än andra. Jag kan inte slösa bort mer tid på det. Systemen. Nu eller aldrig!
14.- PCLA(r) bedriver den här forskningen till sin egen fördel
I god tro, från den svarta horisonten vid havet i Galicien!
Till fördel för alla!
Det första kvartalet av år 2003
Post Colonial Liberation Army (rematerialización)